20090313

längtan


Saknar då jag och L var i Paris, förra våren. Vi hälsade på Åsa, drack rött och fnittrade på uteserveringar. Det var fjärilar i luften och i min mage.
Jag kommer speciellt ihåg en kväll vi skulle gå ut på en mysig liten popbar. Allt slutade bara så fint och vi träffade så många franska underbara vänner. Sådana människor som är underbara på alla sätt att man tror att de inte finns på riktigt.

Förresten så förstår jag inte varför inte Stockholm har så mysiga cafér som i Paris.

/J

20090308

Ödet och gröna vindruvor

I dag när jag skulle bege mig till närliggande butik för att inhandla gröna vindruvor bestämde jag mig för att i min slöhet ta bussen. Butiken ligger bara runt hörnet men mina stackars fötter ömmade från mina ärvda lackklackar som jag gått runt i hela dagen. Missförstå mig inte, i vanliga fall brukar jag vara duktig att knyta scarfsen kring mitt huvud och promenera men i dag var ett undantag. Poängen är, väl på linje fyra fick jag syn på världens finaste pojke! Jag åkte en station längre, bara för att få titta på honom lite längre i smyg och det slutade med att jag fick gå lika långt som jag först försökt undvika men det gav mig bara tid att få fantisera om hur vårt liv tillsammans skulle bli. Tänka på hur hans ögonfransar vilade mot hans kindben, så som jag skulle vila mot hans fräkniga hals, och hur varsamt jag skulle knäppa upp hans rutiga skjorta för att inte göra den mer trasig (andra knappen högst upp var borta) och dra händerna över hans nacke efter kvällsteet. Han skulle köpa ingredienser när jag skulle baka och jag skulle färga glasyren grön precis som hans ögon, och när han knöt sina gubbskor skulle jag fingra i hans kastanjehår.

Åh ni tycker säkert att jag verkar helt vansinnig, men jag är en obotlig romantiker och jag tror på ödet och jag vill tro att det faktum att jag för en gångs skull tog bussen till butiken runt hörnet där jag så gärna handlar, var för att jag skulle få se honom. Det står skrivet i stjärnorna att vi ska vara tillsammans, Orion vakar över oss!

Kyssar alla fina!

Idag kom det fram en söt dam i rokoko-skor till mig och L när vi var utanför björns trädgård. Hon undrade om vi visste var söderhallarna låg. Vi blev som lyriska av att få dela med oss av en liten bit av himmelen med henne, och som tack fick vi en puss på kinden och hon lovade att pröva jordgubbsbakelserna vi tipsade henne om! Det är så här man vill träffa sin drömprins, hade damen varit en pojke med lockar i nacken hade det varit det mest romantiska mötet i världen, näst efter en fransk uteservering.

Vi blev i alla fall inspirerade av damen, så vi köpte oss varsin Crème brûlé, medan vi drömde om våren, och klänningarna som hör till.

/J

20090301

orkar inte

Det är bara nedför två trappor, ut genom porten, svänga vänster när man kommer ut på gatan, lunka femtio meter och man är framme vid kiosken.
Ändå orkar jag inte gå och köpa ett paket cigaretter.
Jag är för trött helt enkelt.
Kanske är det bra för lägenheten att jag inte har cigaretter. Snart gulnar väl tapeterna och får lukten som skriker inomhuskedjerökare.

Men badkar och rökning är fantastiskt underbart.

bisous
/J

20090228

omdufixarkexköperjagvin

Det är lördag, Jag och L ska dricka rosé, locka varandras hår och fnittra hela natten. Röka femtontusenhundra paket cigaretter, vira in oss i fjäderbóor, teckna en världsatlas med gammalt kol på gångna veckans tidningspapper.

Förresten, dina vinröda kängor står kvar i hallen.
Du får komma och hämta dem när jag inte är hemma.
Mellan nio och fem på tisdag kan vi väl säga?
Nyckeln kan du lämna tillbaka i ett kuvert efteråt.

Utan signatur, tack.

/J

20090227

Nu ska jag iklä mig min klänning i engelsk brodyr, för att jag börjat drömma om sommaren, och så ska jag ta bussen till en flicka i utkanten av stan som är sorgsen av trassliga pojkar. Med ett paket luckystrike och en vinare ska jag försöka få henne att förstå att bara pojkar som skriver romaner om henne förtjänar henne.

//L

20090226

VEMSKAKAMMAUTMINATOVOR

Vilsen i en labyrint
fylld med ångest och saknad
Vill inte längre ha dig i tankarna
vildlockigt brunt hår,
alldeles för skarpa linjer i anletet.
Skarpa så att de kan skära ett flickhjärta i två delar
eller tusen.

Jag kommer ihåg ljusa mornar
då du spelade en visa
på din brors gitarr.
Persiennernas samarbete med solen gjorde oss randiga
randigt som ditt favoritlinne
som brukade ligga så bra
på golvet, bland dina och mina kläder.

Fem prickar bakom örat.
Bruna små prickar jag brukade rita linjer emellan
med fingret mot din hud.

Du var asken och jag tändstickan.
Du behövde bara dra dig mot mig
Eller jag dra mig mot dig
Och energi skapades.

Men det är historia nu.

Fan.